Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det som aldrig blef sagdt. Berättelse af Gustaf af Geijerstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Icke heller under rättegången hade man lyckats att
sprida något ljus öfver motiven till denna sällsamma
förbrytelse. Fången svarade på alla de frågor som
framställdes till honom, och han gjorde det i en ton, hvilken var
foglig och mild, men eget nog icke saknade en viss
anstrykning af värdighet. Det var endast i ett fall, som
hän totalt vägrade att lämna alla slags upplysningar, och
det var när han tillfrågades angående motivet till själfva
brottet. Den mördade var en handelsresande och han
hade helt nyligen kommit lill hufvudstaden. Han hade
knappast varit där i två dagar, när plötsligt det
olycksdigra skottet ändade hans lif. Den tilltalade hade gått
fram till mannen, frågat honom, om hans namn var det
och det. När den andre svarade ja, drog han upp
revolvern och sköt på två stegs afstånd. Han hade alltså
aldrig förr sett sin vederdeloman, och han bekräftade detta
äfven inför rätten. Men i öfrigt var han kompleit
hals-starrig, och icke ens upplysningen, att kännedomen om
de verkliga motiven till gärningen möjligen kunde mildra
hans brott, lyckades att öfvervinna hans tystnad.
Mannen var och förblef en gåta i alla afseenden.
Det slags förbehållsamhet som denne man visat, och
som Jåg i hela hans sätt, hade på pastorn under vissa
stunder gjort ett pinsamt och nästan förolämpande intryck.
Det kändes nedsättande för hans egen värdighet, och ehuru
pastorn var alltför sträng mot sig själf för att tillåta en
dylik känsla blifva den härskande, kunde han dock icke
undgå att af densamma mottaga ett visst intryck, hvilket
var ogynnsamt för fången.
Fången var en vacker man på endast omkring
tjugufem år, och hans ansikte var blekt. Han hade klara blå
ögon och ljusa mustascher öfver en mun, hvars uttryck
var melankoliskt, snarare än hårdt. Detta uttryck hade
sysselsatt pastorn mycket, ty han kunde icke förlika sig
med tanken, att en man, hvilken niördat en människa, ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
