Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det som aldrig blef sagdt. Berättelse af Gustaf af Geijerstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tidskrift, som låg viket på täcket. Skenet från
stearinljusen bakom den gröna mässingsskärmen föll öfver
rummet med dess bokhyllor och kristusbilden af Thorvaldsen,
hvilkens utsträckta armar skymtade ur en grupp af
blommor och bladväxter. Pastorn kunde se denna bild där
han låg, och ur hans hjärta steg en stum bön om
upplysning, huru han i denna sak skulle handla.
Ty han tänkte just på fångens sista ord när de samma
afton hade skilts åt, och dessa ord hade inneburit något
inom hans egen erfarenhet så nytt, att pastorn ännu ej
hunnit sätta sig in i deras egentliga mening. De hade
nämligen suttit samman i fångens cell. Emellan dem båda
låg bibeln uppslagen på träbordet, och lampan kastade
sitt ljus öfver bokens blad och de heliga orden. Pastorn
hade nyss slutat en förklaring öfver Jesu liknelse om »Den
förlorade sonen», och han såg upp. Då märkte han, att
fången satt, som om han ingenting hade hört och hade
detta frånvarande, inåtvända uttryck, som verkade
skrämmande liksom från en, hvilken var långt borta.
»Har ni icke hört, hvad jag sagt?» frågade pastorn.
För första gången reste fången sitt hufvud upp och
såg pastorn i ögonen.
»Nej,» svarade han med fast röst.
Och när pastorn ej fann ord för att svara, steg fången
upp och stannade framför fängelsets präst, sägande med
höjd röst:
»Lägg boken bort, herr pastor! Den hjälper inte
mig.»
Pastorn hade ämnat svara. Han ville tala till
försvar för detta ord, som sedan årtusenden burit lisa och
tröst till alla människor. Men han såg åter på mannen
framför sig, och det var något hos denne man, som band
hans tunga och tvang honom att höra vidare.
»Den hjälper inte mig,» upprepade fången.
Och hans röst lät stilla och mild som ett barns.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
