Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det som aldrig blef sagdt. Berättelse af Gustaf af Geijerstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Utån att kunna hjälpa det, nästan mot sin vilja,
följde pastorn fångens tankegång, och utan att kritisera
den frågade han endast, fortsättande att spela på samma
sträng, brottslingen själf hade anslagit:
»Hvad är det då, som skulle hjälpa er?»
Den fångne såg åter bort, och det såg ut, som om
han talat till sig själf.
»Ingen kan säga mig något,» sade han, »som kan
vara mig till hjälp. Men jag vill bedja er om en sak.»
Pastorn såg upp. Han förstod icke hvart den andre
ville hän.
»Hvad då?» sade han tonlöst.
Fången sänkte sin blick, och med en plötslig
omkastning i. sin tankegång fortfor han:
»Säg mig först, om det är sant, att hvad en människa
yppar för en präst under biktens insegel, det kan denne
icke berätta för någon, emedan hans ämbetsed binder
honom? Är detta sant?»
Prästen bejakade detta.
»Gäller detta äfven för en . . . dömd man . . . sådan
som jag?» frågade fången åter.
»Just för honom,» svarade prästen ifrigt.
Fången drog ett andetag som af lättnad, och i det
han fäste sin blick fast och klart på prästens anlete, sade
han sakta:
»Då vill jag säga er, hvarför jag gjort. . . hvad jag
gjort.»
Han drog åter andan, denna gång som om han haft
svårt att få fram orden, och i det han böjde sig fram mot
den andre, glänste hans ögon plötsligt som af eld.
»Jag gjorde det af hämnd,» sade han.
Det var icke något särskildt tonfall i mannens röst.
Orden kommo lugnt och kallt, utan någon
understrykning, och dock darrade i denna klara röst ett hat, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
