Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det som aldrig blef sagdt. Berättelse af Gustaf af Geijerstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hand i min och ögonen riktade på det bleka, kalla
ansiktet framför mig: Jag svor en ed, att hvar jag mötte i
lifvet denne man, som gjort henne så mycket ondt, skulle
jag döda honom eller sätta lifvet till. Min bror har mött
honom en gång. Det är nu många år sedan. Han svek
sin ed. Han sade, att han hade hustru och barn, och att
han icke kunde. Jag har aldrig mött mannen förrän nu
— när det skedde. Jag har också hustru och barn. Men
jag höll min ed, jag sköt ned honom som en hund, och
jag kan inte ångra hvad jag gjort. Säg mig, ni som ar
präst, om jag icke kan vinna förlåtelse utan ånger,»
Det blef tyst i cellen, och prästen torkade sin panna,
på hvilken svettdroppar pärlade fram. Farhågan att stå
inför en abnormitet inom själslifvet hade glidit bort under
mannens berättelse, och känslan af det mänskliga i detta
öde grep honom starkare, än han ville erkänna för sig själf.
»Svara mig, präst,» sade fången. Och det låg
för-tviflan i hans b’ick.
Men prästen kunde icke svara. Undvikande fångens
blick, sade han ord, som icke hörde till saken, ord, hvilka
förde honom långt bort ifrån den egentliga frågan.
»Hvarför,» sade han, »skall denna bikt hållas hemlig?
Inför mänsklig lag skulle den måhända kunna lindra ert
straff, om också icke helt och hållet borttaga det.»
Fången såg upp, och det drog sig två skarpa linier
kring hans mun.
»Min hemlighet är min,» sade han. »Min och den
dödas. Hvarför svarar ni mig icke?»
Men prästen teg fortfarande.
Utan att säga ett ord, reste han sig upp och gick.
Och det enda svar han gaf, kom i tårarna, hvilka utan
att han märkte dét, runno utför hans kinder.
Men detta öde förföljde honom, och han kunde ej
blifva det kvitt. Det följde honom i hans tankar, gnagde
och oroade honom, ännu när han låg i sin bädd och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
