Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vackra Elise. En sommar-silhuett af Cecilia Bååth-Holmberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hennes tankar afbrötos af steg bakom henne, och
hon reste sig hastigt. Det glada uttrycket i hennes ansikte
vek bort för en min af kall och trotsig förbehållsamhet.
Den kommande var fru Skott, som tillfälligtvis lagt
märke till henne, då hon gick öfver klipporna, och,
drifven af medlidande, lämnat festplatsen för att uppsöka
den utstötta.
När hon nu stod bredvid denna och åter mötte hennes
egendomligt fasta blick, kände hon sig förlägen.
Denna kvinna bar ej, hade aldrig burit lättsinnets
prägel: »dömer icke, dömer icke», ljöd det i den eleganta
damens sinne, medan samtidigt dragen af en talrik skara
flirtherrar och flirtdamer skymtade förbi hennes inre öga.
Med något sväfvande röst började hon tala helt vänligt till
Elise, sade, att hon försökt tro på henne i det längsta och
känt sig djupt ledsen och äfven besviken för hennes skull.
Men om också den läxa hon, Elise, nu fått varit svår
och kunde kännas bitter, så var den ju icke oförtjänt,
och fru Skott, som alltid i alla fall tyckt så mycket om
Elise, önskade nu så varmt, att hon skulle ångra sig samt
af det skedda låta varna sig och börja ett bättre lif.
Kvinnan bredvid henne ryckte till; ett underligt
uttryck kom i hennes ansikte. Hon stirrade utåt vattnet,
som om hon långt i fjärran skådat en vision, och hennes
röst lät frånvarande, dröjande.
»Bli bättre, säger frun, bli bättre, lefva ett annat lif,»
nu vände hon sig om, halft skrattande, halft snyftande
och fortfor med växande, mödosamt undertryckt bitterhet:
»tror frun, att jag då är sämre än andra? An mina
kamrater, som hvar enda dag låta hvem som helst smeka
sig? Än baron se’n, de .fina herrskapernas stolthet, som
jag för min del skulle anse mig för god att lyssna till?
Hur ofta har inte jag sett honom på vägar, dem han
minsann inte tordes gå vid dagens ljus! Han får ändå vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
