Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vackra Elise. En sommar-silhuett af Cecilia Bååth-Holmberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med, fastän det så tydligt syns hvad han verkligen går
för — omkring honom trängas de fina fröknarna, med
honom segla de, af honom låta de sig föras i dansen —
han är inte ovärdig, han, på honom ser ingen med onda
ögon, men på mig — ack.»
Hon tryckte händerna mot hjärtat liksom för att
lugna det, så att ej dess häftiga slag skulle oroa det
slumrande lif, som höll på att utvecklas i hennes sköte.
»Fru Skott har alltid varit vänlig mot mig,» fortsatte
hon lugnare, ehuru ännu med litet darrning i rösten, »och
det skall jag aldrig glömma. Men föra ett bättre lif, det
tror jag då visst inte, att jag kan, inte så som frun menar
det, och ångra det jag hittills fört kan jag inte heller, ty
jag är i alla fall så innerligt glad och nöjd.»
Det bleka ansiktet fullkomligt lyste, och ett
egendomligt, gåtlikt leende hvilade omkring munnen, medan ögonen
åter riktades utåt mot den fjärran hägrande visionen.
Fru Skott såg häpen på henne.
»Jag förstår alls inte Elise; jag har alltid tagit Elise
i försvar, men efter detta blir det mig alldeles omöjligt.
Att Elise inte är riktigt lik de andra uppasserskorna och
kaféfröknarna, har jag alltid tyckt; men en kvinna med
aldrig så litet hederskänsla och blygsamhet skulle inte ha
tagit det så, sedan hon råkat i olycka, för att nu använda
ett mildt ord ...»
»Olycka, ack, snälla goda frun, visst har jag känt
mig olycklig ibland i sommar och särskildt i dap% fast inte
på det viset, som frun tänker sig; men så är det ju också
inom kort slut på den olyckan; badterminen är snart förbi,
och då far jag tillbaka till min —»
Hon af bröt sig tvärt; fru Skott reste sig från stenen,
på hvilken hon suttit, och vände sig för att gå..
Hennes vänliga sinne var i uppror: var då denna
kvinna, som trots allt hade något så ärbart, så rent, hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
