Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kvinnohämnd. Novell af Jane Gernandt-Claine
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
salong och bugade sig för hennes styfdotter bet han sig
oförmärkt i läppen: Här måste man taga sig i akt. . .
Det fanns icke en krets i Mahébourg och Vieux-Port,
där han icke blifvit mottagen med öppna armar, men
kommendanten var den siste, som upplåtit sina dörrar för
honom. Hans höga ställning tvang honom till
försiktighet, och han var känd för den stränga disciplin han
upprätthöll bland sina officerare och i sitt eget hus. Det var
en sedernas väktare, en Cato, som ej förstod sig på skämt,
men gästfrihetens lagar gjorde det till en plikt för honom
att med artighet bemöta en främling af monsieur de
Cha-millards börd.
Husets damer voro föga vana vid besök. Baronen
kom en gång, han kom flera gånger, och när han visade
sig var det som om Äfventyret trädt in om dörren och
dygnets timmar talat ett nytt tungomål. Den unga
ma-dame de Caraman tillbragte eftermiddagarna tillsammans
med sin styfdotter, men när värmen föll, gick hon allena
ut i friska luften. Ingen förmenade henne det, ty
trädgården var omgifven af bambuhäckar cch hon kunde
hvarken se eller tala med någon främmande där. Hon
tog alltid samma väg genom palmallén till paviljongen och
i det solen sjönk, stod hon stilla och såg hur det röda
fyllde lusthusets hvalfbågar. Då hon vände sig om
suckade hon sakta. Hon saknade något i sitt lif. Hon hade
gift sig vid sexton års ålder med en man, som var tre
gånger så gammal som hon, och känt fruktan i stället för
kärlek. Hon hade intet att älska, hon anade en fiende i
mademoiselle de Tanfreville, men hvem gick osynlig vid
hennes sida, hvem böjde sig emot henne och hviskade ord,
som dränkte himmelen i purpur? Hvad var det för en
förvirring, som grep henne, när hon såg monsieur de Chamillard?
Hon somnade om kvällarna med ett leende i sitt hjärta
och vaknade och tänkte: »Det är som en mantel, mitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
