Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kvinnohämnd. Novell af Jane Gernandt-Claine
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en gång, i Pondichéry, sett en pipblåsare träda öfver
tröskeln till ett hus och spörja, om han fick fördrifva
ormarna därinne. »Här finns inga ormar,» lydde svaret,
men hinduen satte pipan till läpparna och började blåsa
och från döirar och fönster, från väggar och tak krälade
hala, glänsande kroppar. Han mindes den mannen, när
han betraktade mademoiselle de Tanfreville: det var ormar
i huset.
Hon hatade sin unga styfmor och log af lust att
pina, när hon följde henne i hack och häl. Madame de
Caraman hade knappt ett ögonblick på dagen, som hon
kunde kalla sitt, men när det blef natt och mörkt, smög
hon sig till kiosken i trädgården. Kärleken väntade där
och fick ej vänta förgäfves. Finns det icke mutor, finns
det icke sömndrycker, finns det icke list i en kvinnas
hjärta, och hade han icke svurit att afgå med segern,
baron Henri de Chamillard?
Tjänarna kunde tiga och blunda, kommendanten
kunde ligga i sin djupaste sömn, men det fanns ett par
ögon, som vakade, och en kväll, då monsieur de Caraman
ämnade sig på en officiel middag, fann han ett skickligt
undanstucket bref på sitt bord. Det var skrifvet med
förvriden stil och innehöll blott dessa rader: »Om husets
ära är er kär, så infinn er oväntadt vid kiosken i natt.
Allt beror på er klokhet.»
Kommendanten for på middagen. Han lät intet
märka. Det blef natt med månsken öfver palmerna. Inne
i lusthuset lyddes Valentine de Caraman till sin älskades
röst, då hon plötsligt hörde steg i allén och såg en gestalt
störta upp för trappan. Det var hennes styfdotter; deras
blickar möttes. »Min styffar är i trädgården,» utbrast
mademoiselle de Tanfreville. »Finner han er, är det döden.
Dölj er i närheten. Rädda er heder. Jag stannar här.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
