Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kvinnohämnd. Novell af Jane Gernandt-Claine
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tungor skola röra vid ditt rykte, min svan med de
bönfallande ögonen. Jag vakar, jag skall hämnas hvad du
genomgått.» Han var något tvungen i sitt sätt gentemot
mademoiselle de Tanfreville. Det var som om han
fruktat att låta alltför starka känslor komma till utbrott; han
blef nästan kall i sina bemödanden att dölja så mycken
värme, men det var icke desto mindre en oklanderlig
till-bedjare, och när han fick veta, att han skulle bosätta sig
i Port-Louis med sin tillkommande hustru, tycktes han
förtjust. Hennes hemgift bestod i fastigheter, hvilka alla
lågo i hufvudstaden. Tanken på att taga hand om dem
var honom icke oangenäm.
Mademoiselle de Tanfreville beredde sig till sitt
äktenskap genom att gå i kyrkan. Hon bad baronen besinna,
att det var ett sakrament. Med sin styfmor talade hon
knappast. Hon sörjde blott för att monsieur de Chamillard
aldrig fick träffa henne i enrum, men på bröllopsdagen,
då vigseln var förbi och gästerna spriddes i trädgården,
mötte han sin älskade i skuggan af en kaktusdunge. Hon
darrade af gråt i hans famn. Hans läppar sökte hennes
läppar. Han drack hennes tårar, hennes förtviflan, hennes
svartsjuka, hennes smärta. Han förde händerna öfver
hennes här och skuldror och armar som ville han för
alltid i sitt hjärta inprägla, hur ljuf hon var, taga henne
med sig som hon stod där, en Valentine i grämelse och
tårar, som blott kunde gömma hufvudet vid hans bröst
och snyfta: »Nu är det gjordt, nu är hon din.»
»Hon min!» utbrast han hånande som om han stått
ansikte mot ansikte med henne, som ägde rätt att bära
hans namn: »Min blir hon aldrig.»
»Aldrig?» upprepade madame de Caraman med
ögonen i hans ögon. »Du svär?»
»Jag svär,» sade han, »vid din skönhet, vid din sorg
i dag, min svan. Hon, som förrådt oss, skall få sin lön.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
