Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Broder Anselmo. En medeltidssägen af Mathilda Roos. Med 2 teckningar af Thyra Kleen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Hvarför tala så?» svarade Anselmo med ovilja,
»hvarför se på allting med ett mörkt, fientligt öga. Ar ditt öga
mörkt, så varder hela din kropp mörk, säger den välsignades
son. Är det icke just i naturen, där han dukar oss sitt
bord, som fadern först uppenbarat oss sin kärlek, är hon
ej ett vittnesbörd om hans skapande makt?»
»Naturen är förpestad af synden!» skrek broder
Fernando med rynkad panna, »arma förvillade broder,
se då en gång sanningen i ögonen! Då du hör på
fåg-larnes otuktiga kvittrande i träden, är det ej i själfva
verket efter en kvinnoröst du lyssnar, då du betraktar
deras konstrika bon, frestar dig icke då den lede med
små barns jollrande, då du ser den mjuka gräsmattan,
gyckla inte syndiga bilder för ditt öga?»
Broder Anselmo rodnade, och hans ögon fingo ett
fuktigt skimmer.
»Nej,» svarade han och skakade på hufvudet, »det
kan ej vara så, det sista ord naturen och lifvet därute
ha att säga oss är ej om en kvinnas kärlek, ack, dm är
blott en strålbrytning af ett stort ljus, en droppe ur ett
ändlöst kärlekshaf. Det måste vara något mycket större
jag ser spegladt däri, något som sträcker sig ofvan
stjärnorna, bortom tiden: Guds kärlek...»
»O, hur djäfvulen redan snärjt din själ, hur ditt
hjärtas inbillningar flöda öfver!» utropade broder Fernando
och vaggade af och an med sammanknäppta händer. »Om
Guds kärlek talar ej naturen, som af synden förvandlats
till en fördärfvets dypöl, utan ordet, ordet, det till vår
frälsning uppenbarade ordet, och Guds stämma förnimmer
du ej därute i världen, utan i den tysta cellen, i den
stilla, saliga betraktelsen, i afskildheten från världen. Vakta
dig, broder, din fåvitskhet att vilja söka sanningen
annorstädes än där Gud i sin nåd uppenbarat sig för
rätttrogna själar, skall på sistone bringa dig i evig förtappelse.
Ve dig!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
