Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Broder Anselmo. En medeltidssägen af Mathilda Roos. Med 2 teckningar af Thyra Kleen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
honom, flyr han gäckande undan. Ack, jag har aldrig
fått smaka lyckan, — känna den, se den, förstå den,
det har jag gjort, men aldrig, aldrig har jag tryckt den
till mitt bröst. ... Är det månne så,» fortfor han och
skyggade för sina egna tankar, »att lyckan, skönheten,
glädjen får lif blott genom ... en kvinnas kärlek? Var
kanske broder Fernando till sist den skarpsyntaste af oss
två? Afslöjar naturen sitt djupaste mysterium blott när
kärleken, kvinnans kärlek, tyder oss den? Skulle månne
kvinnohand kunna lösa bandet, som trycker, bojan, som
binder min ande, binder den som mest, just då jag här ute
i skogens ensamhet vill stämma möte med min Gud ?. . .
Är då ej himladrottningen och hennes son mig nog?
Var det ej deras kärlek jag sökte, var det ej om en
gudomlig skönhet skogen hviskade i de stilla
aftonstunderna, var det ej till deras ära bäcken och floden och
fåglarne sjöngo sina hymner?»
Och hans tankar bli allt mera grubblande och
inåtvända; allt mera tystna naturens röster omkring honom,
allt högre talar stämman i hans inre, talar i tviflande,
spörjande, dystra tonfall.
Han manar fram sitt lifs alla gåtor; lidanden, som
han genomgått, resa sig likt skuggor, stiga upp likt
vålnader ur en graf; frestelser som han bekämpat, onda
känslor som han sönderkrossat, få lif igen och stinga
och sticka honom på nytt.
I hans själs sjunkna Vineta börja klockorna att sakta
ringa; svaga, lösryckta melodier, än sorgsna och klagande,
än dystra och lidelsefulla, ljuda ut öfver en ändlös
vågbädd af oro och längtan . . .
Och kring det vaknande minnet af egna synder och
lidanden spinner han småningom en kolsvart väfnad af
allt det onda han sett i lifvet, af allt det ve han hört
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
