- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1898 /
185

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Broder Anselmo. En medeltidssägen af Mathilda Roos. Med 2 teckningar af Thyra Kleen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

prior. Du tyckes väl hemmastadd i det gamla klostrets
förhållanden, broder?»

Anselmo svarade ej; han mumlade någonting mellan
läpparne och såg ned, säkerligen var han offer för en af
dessa drömmar, som förefalla så starka och lefvande, att
vi förväxla dem med verkligheten . . .

»Kanske du vill se vårt kloster,» sade den munken
som först talat, »efter som du så väl tyckes känna till
det gamla klostrets historia, skall det måhända roa dig att
se, hur allt förändrats här på det sista århundradet?»

»Jag tackar er,» svarade Anselmo i det han reste sig
upp, hvarefter de tre männen tillsammans lämnade det
forna refektoriet.

De gingo nu igenom hela den stora byggnaden,
genom sjuksalar och sofrum, genom korridorer och
böne-kapell, genom kyrkan och apoteket, och under hela tiden
förklarade och berättade de bägge munkarne oafbrutet för
sin tysta, drömmande följeslagare.

Medan de stodo och talade i en af salarne, hördes
plötsligen en klockas ringande, dörren öppnades, och in
rusade en hel barnaskara, som, skrikande och ropande,
omringade de bägge munkarne.

»Broder Johan, kom och lek med mig nu, som du
lofvade!» ropade en och drog brodern i kåpan.

»Ack, broder Leo, mitt ben värker så, du får lof att
gnida det!» sade en annan.

»Käre broder, tälj en båt åt mig, tälj en båt åt mig!»
skrek en liten en och slog bägge sina armar kring broder
Johans ben.

Anselmo betraktade den lilla skaran med förvåning.
De voro nästan allesammans vanskapliga, puckelryggiga,
lama, med vridna lemmar och bleka, pussiga eller
utmärglade anletsdrag, ohyggliga att skåda. Då de nu,
skrikande med stora, tandlösa munnar och blinkande med sina

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:22:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1898/0203.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free