Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Broder Anselmo. En medeltidssägen af Mathilda Roos. Med 2 teckningar af Thyra Kleen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trötta, ljusskygga ögon, skockande sig kring de bägge
bröderna, liknade de närmast en hop lössläppta troll
bytingar, som skrämde inbillningen, innan ännu medlidandets
strängar hunnit komma i dallring.
»Hvarför,» tänkte Anselmo, »lefva dessa bröder
instängda här i klostret och sysselsätta sig med de här små
vanskapliga kräken från morgon till kväll? Det finns ju
så mycken skönhet ute i lifvet, så mycken härlighet att
eftersträfva, ära, rikedom, kärlek. Hvarför gå de ej ut
och söka allt detta, i stället för att lefva här tillsammans
med dessa små missfoster, som kräla och skrika omkring dem?
Hvarför, hvarför göra de så? Det är någonting
förnufts-löst, orimligt däri, någonting som alldeles strider mot den
längtan efter lycka, som är nedlagd hos hvarje människa.. .»
Då tycker sig Anselmo plötsligen höra, likt en svag,
aflägsen susning, ekot af den hemlighetsfulla fågelns ord:
»Bundna af Guds kärlek . . . bundna af Guds kärlek ...»
»Här ser du våra skyddslingar, broder,» sade nu den
ena af munkarne, i det han visade Anselmo den lilla
stojande skaran, »våra barn, våra älsklingar, som vi vårda
och uppfostra ...»
»Min broder,» svarade Anselmo med låg, drömmande
röst, »vill du svara mig på en fråga? Har detta lif
tillfredsställt dig? Har det varit dig nog, har du aldrig känt
längtan . . . oro ... tvifvel. . . har kärlekens, lyckans
hemligheter aldrig lockat dig . . . har du aldrig spanat efter
lösningen på lifvets gåta ...»
»Längtat?» upprepade munken småleende. »Jag har
aldrig haft tid att längta, broder. Med solen stiga vi upp
här, och hela dagen, till sent på kvällen, äro vi
sysselsatta med att vårda och uppfostra våra barn. Lycka . . .
kärlek .. . dem har jag här... i mitt eget bröst., .
hvarför skulle jag söka dem annor3tä4es ?.,.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
