Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den första gången och den sista. Två Topeliiminnen af Lea
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag hade nu tillfälle att i klaraste dagsljus — och
med litet större mod — taga hedersgästen i betraktande.
En alls icke bjudande gestalt; hufvudet något framåtlutadt,
som om tyngdt af tankar; pannan hög och klar; kring
munnen ett omisskänneligt drag af vemod, och i ögonen
ett djup och en mildhet, som jag aldrig vet mig ha sett
hos någon annan människa, vare sig literär eller hvardaglig.
När man härtill lägger den mjuka, något beslöjade
stämman med sin underström af värme, var det omöjligt att
tänka sig en mera sympatisk personlighet.
Och så att iakttaga huru stilla, nästan ödmjukt han
emottog allas hyllning. Och de kunde hylla honom!
Knappast ett ögonblick fick han vara i fred, tills han slutligen
helt skämtsamt sade: »Hvar har jag min bordsdam? Hon
måste servera mig kaffe.»
Den lyckliga »husan» skyndade fram till ett af
småborden, intill hvilket han stod. Han slog sig ned på en
af de båda stolarna, med ett tecken åt henne att intaga
den andra, och så tilldrog sig det undret, att han för en
liten stund lämnades allena med mig.
Med en vänlig nick mottog han koppen, lät den stå
och sände ut öfver den praktfulla höstbilden framför oss
en förtjust blick. Lönnarnas i guld och purpur skiftande
bladskrud, de lifliga grupperna nere på slätten,
Katarina-kyrkans tornspiror och södra bergens formationer längst
bort i fonden, den dalande solen — allt tycktes han
uppfånga som i ett enda varmt famntag Och så sorlet och
pratet rundt omkring oss, blandadt med kaffekonsertens
glada toner och ett och annat dämpadt skratt från gästerna
nere i trädgården — allt sammanflöt till en så lefvande
och rörlig tafla, att jag fullt kunde fatta skaldens riktigt
belåtna min.
»Hvad här är vackert,» yttrade han stilla, »och hvad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
