Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den första gången och den sista. Två Topeliiminnen af Lea
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Roligt att träffas en gång ännu och roligt att se
Lea så kry,» sade vänligt hans läppar, medan hans ögon
alldeles oförtydbart citerade: »skall detta vara hennes
nåd ?1»
Ja, det skulle det, fast det inte såg så ut, svarade
det leende inom mig — och så var den första ömsesidiga
häpnaden öfver. Nu följde ett af vagnsbullret ofta dämpadt
resonnemang öfver Visby skönhet, som vi alla sett, skalden
senast, samt om Stockholms underbara utveckling i
byggnads- och planteringsväg, hvilken delvis skymtade förbi
oss under färden, och sist om Skansen, »på hvilken jag
erkänner,» sade skalden, »att jag är nästan barnsligt
nyfiken. En gång för många år sedan,» tilläde han, »var
jag där uppe på platsen, som då hade ingenting annat
att erbjuda än en delvis vacker utsikt, men som för öfrigt
tedde sig, vill jag minnas, som en stenig, ruskig backe,
svårbestiglig och ogästvänlig. Och nu: tusentals
besökande lära ju trängas vid portarna till min gamle väns
nya skapelse?»
Flere tusental, upplyste vi, och helst om söndagarna
när Skansen framställer till åskådning alla sina lockelser.
Hvardagarna däremot kan man vandra där tämligen ostörd,
åtminstone om förmiddagarna. Men med kvällen kommer
de besökandes flock, tät som en myggsvärm och lika liflig.
Intet af våra förlustelseställen har sa stark dragningskraft
som Skansen, trots att intet är mera oskyldigt.
Snart voro vi inne på Djurgårdens område, där den
höstliga naturen nu, liksom den där minnesvärda dagen
för tjuguett år sedan, utvecklade sin vackra, vemodsfulla
prakt, men där det nu, tack vare vännernas djupa
förtegenhet om skaldens’ besök, icke fanns en hel
människomassa, som följde och beskådade honom, hvilket annars
skulle varit oundvikligt.
Trädens färgskiftning var dock i dag ej så långt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
