- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1899 /
21

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den första gången och den sista. Två Topeliiminnen af Lea

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kommen som då. Ännu var den gröna skruden
förhärskande och blott här och där afbruten af ett rödgult
blad, som likt ett gyllene smycke stundtals skimrade fram
på den rörliga dräkten. Men så hade vi också nu bara
den 7 september, då däremot den oförgätliga
Hasselbacks-festen ägt rum på den 29 — för snart ett fjärdedels sekel
sedan.

Men sol låg det i dag som då öfver hela naturen och
sol i skaldens blick vid allt skönt han såg — aftonsol ty
värr, som snart skulle gå ned, men som kanske då är
som vackrast.

Just som vagnen stannade vid ingången till Skansen,
ljödo till välkomsthälsning Håsjöstapelns klockor, och då
vi trädt inom grindarna stod där djupt bugande
trollvärldens skapare Artur Hazelius.

Det var ett vackert möte detta mellan dessa båda
vänner af folket, hvilka hvar för sig verkat så mycket till
dess höjande.

Furstar mottaga sina gäster i lysande borgar, som
andra byggt, och i riken, där ödet gjort dem till herrar

— och det är intet att säga om det. Artur Hazelius mottog
nu i sin själfskapade undervärld en af andens furstar, hvilken,
liksom han, inlagt i sin lifsverksamhet hela sin själ, alla
sina krafter, och därom vore mycket att säga — för den
som hade förmåga. Jag kan endast konstatera att så var.

Så vandrade vi alla i sakta mak upp för
ingångs-vägen och vidare fram till Dala- och Blekingestugorna,
hvilkas yttre och inre naturtrohet väckte skaldens lifliga
bifall. »Kärastefolket», masen och kullan i vax, stodo
där på kullen då som nu och höllo på att »bedraga»
honom, liksom de bedragit så många andra, men
reducerades snart till hvad de voro: endast barn af konsten,
men ett par »äkta» sådana.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:22:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1899/0026.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free