Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den första gången och den sista. Två Topeliiminnen af Lea
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det underbara, det för de gröfre sinnena ofattliga. Det
var nog den, som likt ljudet af en eolsharpa smekte skaldens
öra, när han betraktade den lilla byggning, som en gång
omslutit den ryktbare andeskådaren och varit ett stumt
vittne till de underbara besöken från en högre värld, där
kanske dessa bägge besläktade själar snart skulle träffas.
Öfvertygade om att Topelius aldrig kunde lämnas i bättre
händer än sin cicerons, kanske en smula trötta också,
vände vi båda andra så småningom tillbaka, för att
invänta de tre resenärerna i närheten af dansbanan, där det
var aftaladt att Topelius skulle hvila ut, medan han åsåg
ett dansnummer af Skansens kullor.
Det var så ovanligt folktomt och tyst på Skamsen
denna förmiddag, riktigt högtidstyst. Det hördes just inga
andra ljud än vindens sakta hviskande i bladkronorna, och
då och då något snart förtonande läte ur djurvärlden
däruppe.
Så slogo vi oss ned medan vi väntade, vi två
efter-blifna, på en af sofforna vid kanalen, där
sjöfågelsafdel-ningen leker hemlif. Här funno också vi det riktigt
hem-trefligt, trots att för tillfället endast några ankor seglade
där nere, görande allt ibland för oss en välbekant honnör.
Men bevars: ankor och ett par tryckfrihetens
representanter — jag vill veta om någonting kan stämma bättre?
Vi nickade mot våra gamla bekanta och beslöto att sitta
kvar tills vi hörde rullandet af den återvändande vagnen.
Var det väl samme Topelius som återvände? Hans
ögon strålade, hans läppar logo och hela hans varelse
tycktes föryngrad, vid det han nedsteg ur vagnen och,
räckande oss händerna, sade sig så uppfylld af förundran
och glädje öfver allt hvad han sett att han måste förklara
det hela för rent af ett underverk. »Måtte,» önskade
han, »svenska folket fullt förstå hvad det äger i en sådan
man, som doktor Hazelius, hvilken bevarar åt det dess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
