Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den första gången och den sista. Två Topeliiminnen af Lea
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gamla minnen, på samma gång han för hvarje dag skänkei
det nya och rena fröjder.» Särskildt vacker hade tyckts
honom utsikten från Håsjöstapeln, vid hvilken han länge
och hänryckt dröjt och hvilken han förklarat att väl
knappt någon af Europas större städer kunde uppvisa
maken till.
Så hamnade han slutligen vid dansbanan, där inom
kort Skansens kullor i sin pittoreska dräkt utförde efter
tonerna af flottans musikkår sina vackra dansar, dem han
med tydlig förtjusning åsåg, nu själf med ett visst nyfiket
intresse betraktad af ett tjugutal besökande, som under
tiden tillkommit och som tydligen undrade öfver denna
ståt midt på förmiddagen, då ju dansnumret annars hörde
till eftermiddagens program. Där undrades, där hviskades
och förmodades, det såg man tydligt, men om man äfven
efter porträtt tyckte sig igenkänna den store främlingen,
trängde ingen oförsynt inom ringen, där han och hans
sällskap tagit plats.
Och nu var dagens förevisning slutad och skalden
beredde sig till uppbrott, men dessförinnan gick han bort
till kullorna, räckte dem handen och tackade dem hjärtligt
för det nöje deras dans skänkt honom. Man såg på deras
både glada och vördsamma nigningar att de visste för
hvem de dansat och att detta deras nummer från och
med i dag fick för dem ökad betydelse.
Så närmade sig hedersgästen utgången från dansbanan
för att anträda hemfärden, och i och med detsamma ljöd
fulltonigt och högtidligt från den i närheten placerade
musikkåren Björneborgarnes marsch, hvarvid skalden
tydligen greps af en stilla rörelse och stannade för några
ögonblick, innan han sakta skred vidare.
Att de Skansbesökare vi omnämnt och som allt jämt
stodo kvar nu hade klart för sig hvem festens föremål
var, förnams tydligt af deras djupt vördnadsfulla hälsning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
