Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litet ur lifvet i Stockholm vid seklets slut af Gustaf Schröder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vid tamburdörren och lyssnade. Bemödandet att få en
nyckel eller dyrk i låset upphörde snart och så hörde jag
huru tjufven famlade efter dörrvredet och slutligen sysslade
nere vid golfvet. Tänkte han borra ut riglarna? Så började
han helt lågmäldt prata i munter ton, och så famlade
han igen, allt under det han hviskande uttalade flera
meningar. Rätt som det var hörde jag en duns som
tydligen angaf att tjufven satt sig ned. »Du var mig en
trygg kanalje,» tänkte jag, »men ensam är du, elj-es skulle
någon svarat dig då du pratade och är du ensam så nog
reder jag mig med dig, om du ock har mod att försöka
på att bryta dig in.»
Därmed strök jag eld på en tändsticka och tände
tamburlampan och så lyssnade jag igen. Famlandet på
dörren hade upphört, men jag hörde huru tjufven eller
banditen pratade. Nu kom mor också klädd och med
ljus i hand. Då vred jag om nyckeln och öppnade dörren.
Den, ville ej gå upp hvarför jag sköt på och hindret gaf
så småningom vika.
Dörren var nu till hälften öppen och på knä stod
en karl och famlade med händerna allt under det han
mumlade otydliga ord. Då dörren öppnades, och då
ljusskenet märktes af honom tittade han upp — och jag
såg ett rödt godmodigt ansikte och ett par ögon,
visserligen något dimmiga men från hvilka blicken uttryckte
på en gång förvåning och humor. Bredvid mannen satt
den af mig förut bemärkta hunden och mera behöfde jag
icke se för att förstå, att den befarade tjufven var vår
granne som låg på knä vid vår dörr. I handen hade
han en nyckel och därmed var hela saken klar för mig.
De två trappor han hade att gå för att komma dit han
nu var hade beröfvat honom all kraft i knä och fotleder.
Visserligen kan det vara si och så att bli uppväckt
under natten med utsikt att få besök af tjufvar, och man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
