- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1899 /
113

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litet ur lifvet i Stockholm vid seklets slut af Gustaf Schröder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kan nog råka i misshumör för mindre, och vid något så
särdeles godt humör var jag helt säkert icke då jag
öppnade dörren, men med detsamma jag fick skåda mannen
med det röda godmodiga ansiktet och den om intelligens
skvallrande blicken var misshumöret just som bortblåst
och leende sade jag att herrn säkerligen hade tagit
miste om dörr. Svaret därpå kunde jag icke tyda, men
att han såg glad ut och höll upp sin dörrnyckel är säkert.
Nu förstod jag godt hvad han menade, och många sekunder
hade ej förflutit innan jag tagit nyckeln och öppnat min
grannes dörr, och med en rörelse af handen antydde jag
honom detta.

Han skrattade och skakade på hufvudet och såg
mycket lustig ut, men gjorde ej någon min af att vilja
stiga upp, hvarför jag sade: »Dörren är öppenI Var god
stig in, jag skall lysa herrn.» Nu gjorde han verkligen
ett försök att stiga upp, men öfvergaf snart den tanken
och kröp i stället in så långt, att jag kunde tillsluta dörren,
sedan jag sett hunden följa sin husbonde. Några
ögonblick stod jag tveksam huru jag borde göra? Låta min
grannes dörr stå oläst resten af natten var kanske ej så
klokt, hvarför jag tog mitt parti och läste dörren utifrån
samt tog nyckeln med mig. Nu kunde vi sofva lugnt ty
jag hade den förmodade tjufven som det heter: »inom
lås och bom».

Följande morgon hörde vi någon ringa och bulta
på grannens dörr och då jag tittade ut stod där en
half-vuxen flicka och väsnades. Hon upplyste, att hon var
»konditorns» städerska och ville in, »men han sofver
nog,» sade hon. »Sannolikt var han full i går.»

Nyckeln fick hon af mig och sedermera fick jag
höra att konditorn hade slutat sin aflär och nu realiserade
sitt lager med att hålla kalas för närboende barn. Jag
trodde vi ej hade något att frukta af den grannen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:22:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1899/0122.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free