Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litet ur lifvet i Stockholm vid seklets slut af Gustaf Schröder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Af liknande tanke var min hustru hvarför hon icke
oroade sig öfver min bortresa. I vår nya bostad kände
hon sig trygg.
Då jag ett par veckor därefter emottog bref från
hemmet, var det dock icke så väl beställdt med tryggheten,
ty min hustru skref att våra grannar i våningen öfver
oss voro oroliga och hon hörde därifrån ofta buller och
bråk och stundom hade hon hört jämmer, rop och
hemska läten. Sannolikt fanns det någon sjuk person där
uppe i tredje våningen resonnerade jag med mig själf och
fäste ingen särdeles vikt vid saken.
Då jag vid min hemkomst välkomnades, högljudt och
varmt samt hörde huru mor gladdes öfver, att jag åter var
hemma igen, smög den tanken sig på mig, att det fanns
något skäl hvarför min hemkomst denna gång hälsades
med mera än vanlig glädje. Och knappast hade
öfver-rocken blifvit afdragen förr än mor sade, att hon nu
kände-sig så lycklig och trygg sedan jag var hemma. »Du må
tro,» sade hon, »att här har varit ett uppträde som satt
skräcken i oss alla och vi hafva varit så oroliga att vi ej
kunnat sofva. Du kan ej tänka dig sådana grannar
vi ha.»
»Har konditorn, vår närmaste granne, oroat eder?»
»Nej, visst inte, det är en hedersgubbe, den är ej
farlig, men hör skall du få höra.»
»Just som vi för ett par dagar sedan voro färdiga
att gå och lägga oss på kvällen fingo vi höra huru någon
ropade på hjälp och därjämte uppgaf klagande rop så
hemska, att blodet isade sig i kroppen. Vi vågade icke
röra oss på en stund, men så blef det larm i gången och
trappan; man skrek, väsnades och ropade, men snart
för-nummos äfven skratt och handklappningar. Då vågade jag
mig ut för att se hvad som åstadkom allt detta oväsen.
Vid det jag öppnade dörren fick jag se vår gode granne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
