Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litet ur lifvet i Stockholm vid seklets slut af Gustaf Schröder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
konditorn stå med käpp i hand och rappa på en mycket
välklädd fru, som skrek och ref omkring sig, under det ett
par unga eleganta fröknar sökte befria henne från det tag
konditorn fattat om hennes arm. Men då fingo äfven de
smaka konditorns käpp, ett rapp hit och ett rapp dit, och
under detta och mellan rappen höll konditorn en
straffpredikan till frun och fröknarna, som lät ungefär så här:
»Ni slå, nypa, och hårdraga eder gamle man och far,
stänga in honom i ett kontor, där låter ni honom svälta
och fara illa på allt sätt, så ha ni gjort i många år. Vi
känna allt till eder, smörj ha ni fått förut och nu få ni
mera.» — Under allt detta skrek både frun och hennes
döttrar fröknarna, men konditorn var både rask, rapp och
stark, käpprappen föllo tätt som hagel ur mörkan sky,
tills slutligen ena fröken sprang efter polis.
Åskådarna till bataljen hade ökats. I gången och
trappan stod fullt af människor som alltjämt gåfvo sitt bifall
tillkänna då konditorn höll sin straffpredikan och lät käppen
dansa på den välklädda frun, som ingalunda teg stilla eller
glömde att försvara sig. Man hade hvilat en stund å
ömse sidor, hvarunder orden föllo skarpa, men så barkade
man ihop igen; frun skulle ha mera smörj tyckte
konditorn. Då kom polisen, och frun fick mål i mun, så ock
fröknarna; de yrkade på att bli försvarade, och genast
skulle konditorn häktas. Så skreks det och ropades af de
tre, men åskådarna protesterade både emot det ena och
det andra. Konditorn påstod, att frun ännu icke fått nog
aga för sin oefterrättlighet mot sin beskedliga man.
Detsamma tyckte poliskonstapeln, som sade sig känna
herrskapet förut. Han uppmanade godmodigt hela
sällskapet att hålla sig tyst och gå och lägga sig, hvarpå han
aflägsnade sig. Konditorn tog den stackars mannen in till
sig öfver natten och så fick han åtminstone för stunden
frid och ro.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
