Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litet ur lifvet i Stockholm vid seklets slut af Gustaf Schröder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då min hustru slutat sin berättelse öfver_den
sorglustiga tilldragelsen, kände jag mig väl tillfreds vid att
vara hemma då vi hade sådana grannar, men kände mig
likväl orolig vid tanken på min konditor, ty efter hvad jag
sedan fick höra lär bataljen börjat inne i fruns och
fröknarnas våning, dit konditorn vid den arme mannens
jämmerrop inträngt med våld. Det var odisputabelt en formlig
hemgång, som konditorn gjort sig saker till. —
Min oro var dock onödig, ty något åtal följde icke, och
rätt snart därefter bytte huset om ägare och den olycklige
gubben med familj afflyttade, och sedan så blef lugn och
ro i huset, där vi under vintern i allo hade det angenämt,
ty äfven där hade vi vacker om ej så stor utsikt öfver
en öppen plats med präktiga träd och skog i fonden.
Då våren kom, trodde vi, att få det ännu bättre.
Men den våren blef oss ogynnsam.
En dag kommo några män och började mäta marken
utanför våra fönster. De sågo betänksamma ut och stodo
långa stunder och resonnerade.
Jag började ana att något förestod, som ej skulle
blifva till vår fördel, och ganska riktigt kom om några
dagar en hop arbetare med spett, spadar och andra redskap
och snart hörde vi de bekanta slagen mot bergborren och
så började skotten att smälla.
Innan sommaren var förliden var mera än vår halfva
utsikt stängd af de rödbruna väggarna på ett nytt hus
och vi fingo vara glada åt den återstod af skogen vi
ännu kunde se.
Det var nu stilla och hyggliga grannar vi hade och
jag satt just en vinterdag och tänkte på hur lugnt och
stilla det var i huset. Då kom bud att ett par obekanta
herrar ville tala vid mig. De ombådos att stiga in och
sågo rätt hyggliga ut, men sade ej sina namn. Den ena
frågade utan preludier, om jag förlorat någonting.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
