Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - För många fästemör. Sannsaga från Skåne på 1860-talet af Henrik Wranér
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Därför var han också nyhetskrämare och som sådan dess
mer efterlängtad som en tidning då för tiden var en
sällsynthet på bygden. Där hemma ikring var det bara prosten
och riksdagsmannen, som hade »Skånska Posten».
»Nå, Kalle! Hvad nytt från bygderna?»
»A, det är mest elände! En fanjunkare i Färs härad
har blifvit frimurare och satt åskledare på sitt stora
brännen — —»
»A bevars! Ja, ja, Vår Herre hittar honom nog,»
sa gumman.
»Och en af prosten Jönssons döttrar i Hästaby har
kommit i olycka för en dräng och har måst ta en bagare
i Ystad–»
»Du milde! Är detta skedt på det färska träd, hvad
skall då ske på det torra?»
»Och ja men, fick ändå skräddarepågen i Stiby sin
häradsdomaretös seji hon hade gått i ån–»
»Ack, inga \%tten kunna utsläcka kärleken!» suckade
gumman.
»Men de ska visst ha börjat slås redan,» sa Kalle.
Och så nagelforos kvinnorykte och mannagärning en
lång stund.
På kvällskvisten, just som alla hvilade och åto
mörke-bröd innan tranlampan skulle tändas och de stora
talgljusen, gick jag ut i förstugan.
Jag hörde ett par röster och teg som muren. Det
var Kalle och pigan.
»Ser du, Marna! Nå, hvad är nu det för dumheter
— hit med kyssetyget — du får den rödhvita schaletten
för tolf skilling, visst får du det! Se så!»
»En kan inte tro på Kalle — han bara gör spektakel
af en stackare! Nu har han talt om giftermål i tre år
och där blir inga byxor af det tyget. Inte går jag som
narr länger för ett halft dussin handdukar!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
