Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dödsrunor. Med 11 porträtt - Svenska skådeplatsens förluster 1898. En återblick af Frans Hedberg - Edvard Swartz - Carl Gustaf Sundberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kunna det, och det var icke till sena festers efterskörd
han gick — det var till det husliga lifvets tysta lugn och
till den långa dödskampens bittra kraf, dem han gäldade
lugnt och manligt som han lefvat. —
Carl Gustaf Sundberg var hans like i plikttrohet, hans
öfverman i ålder men icke i betydelse för den konst åt
hvilken han ägnade sitt lif, om också äfven han vid vår
förnämsta scen med heder fyllde en plats som i sanning
icke är den lättaste, nämligen den förste älskarens i
komedien och det borgerliga skådespelet. Sällan har detta
nu nästan utdöda
skådespelarfack
upp-burits med mera
elegans och måtta än
af Sundberg, som
just var i besittning
af den blandning af
ridderlighet och
sentimentalitet, hvilken
kräfdes af älskarne i
Scribes komedier och
Augiers och
Feuil-lets skådespel, och
han uppbar dem med
framgång under en
lång följd af år till
dess han slutligen
öfvergick till
fädernas och
resonnörer-nas mera
undanskymda men dock
så viktiga falt. Äfven
som lärare och
in-C. G. Sundberg. stmktör gagnade han
Efter ett oljefärgsporträtt måladt af
J. G. Köhler 1845.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
