Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dödsrunor. Med 11 porträtt - Robert Montgomery af Harald Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Värnepliktslagen, trodde Montgomery 1878, skulle
sätta Finland i stånd att kunna säga åt Ryssland: »Vi
kunna numera försvara vårt hus, vi vilja därjämte
försvara gafveln af edert; vi begära därför lojalt och såsom
en gärd åt vår berättigade själfkänsla, att ifrån eder sida
några militära uppoffringar icke mera göras för oss i andra
fall, än under tider, då sådant är för gemensamt försvar
oundgängligen nödvändigt.»
De ryska trupperna i Finland skulle således icke
mera behöfvas där, när en finsk, krigsöfvad här funnes
att tillgå ?\ Ja, deras antal förminskades verkligen emot
förra vanligheten. Och den finska hären fick ett eget
kavalleri, som kejsaren själf hedrade med besök.
Opportunismen lefde i ett helt årtionde. Dock icke i »orubbadt
bo». Ty den nationella, snarare antinationella språkstriden
fortgick med höga vågor.
Efter slutet af 1882-års landtdag inkallades i senaten
både Leo Mechelin och Yrjö-Koskinen (Forssman) som
senatorer, och Robert Montgomery som prokurator, hos
oss före 1840 justitiekansler med säte i statsrådet.
Pro-kuratorns uppgift var särskildt den, att vara
generalguvernörens, senatsordförandens, juridiska rådgifvare. Men när
alla Montgomerys framställningar och bevisföringar, att
språklagstiftningens fullföljande erfordrade ständernas
medverkan, af generalguvernören lämnades utan afseende,
protesterade Montgomery häremot genom att nedlägga
prokuratorsämbetet. Steget väckte stark sensation. Men
Montgomerys personliga anseende gjorde, att regeringen
icke ville synas afvogt stämd emot honom. Därför
utnämndes han efter kort mellanrum till president i Vasa
hofrätt (1886 den 12 juni). Här fick han dock icke länge
kvarstanna. Han återkallades följande året (1887 den 14
september) till senaten som medlem af dess justitiedepartement
(vår Högsta domstol), men deputerades redan följande vår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
