- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1900 /
79

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rätta ärendet. Skiss af Anna Wahlenberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

att du besvärade mig och kom ändå hit både i går och
i dag?»

Han betraktade henne skarpt. Hon kunde gärna få
en aning om att han genomskådat henne.

Och sannerligen såg hon inte så skyldig ut som en
riktig brottsling. Hon rodnade starkt och blef därpå blek
igen. Ännu hade hon icke hunnit långt i
förställnings-konsten. En antydan eller ett forskande ord bragte henne
alltid ur fattningen om hennes tankar hade något att dölja.
Hon hade ständigt för sig att människor kunde se rakt
in i hennes stackars lilla hjärta, och att det var fåfängt
att söka leda dem på villospår.

Tårarna brusto fram ur hennes ögon och hon satte
händerna för ansiktet.

»Ä morbror, morbror,» snyftade hon, »jag är så
olycklig!»

Där stod han nu vackert med den fruktade
bekännelsen öfver sig, och det var han själf som framkallat
katastrofen genom sin oförsiktighet. Men hur ledsamt det
än var kunde han då inte vara så hjärtlös och låta henne
stå där och gråta för sig själf. Han tog henne om
axlarna och försökte klappa och trösta på sitt ovana vis.
Och den bedröfvade lilla flickan tog emot hans vänlighet
och lutade hufvudet mot hans bröst så tätt, som om hon
haft det godt där.

»Jag kan inte hjälpa det, morbror,» hviskade hon
mellan snyftningarna. »Jag tycker så mycket om honom,
så mycket, mycket...»

Hvad var detta? Det var ju ett helt annat språk än
hvad han väntat sig.

Han försökte hålla henne ifrån sig för att se på henne
och få en förklaring, men hon borrade bara fastare in
hufvudet i hans rock, och därinifrån var det hon talade.

Hon bad honom om förlåtelse, för det var nog så,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:22:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1900/0083.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free