Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rätta ärendet. Skiss af Anna Wahlenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att det inte egentligen varit för att höra efter hur han
mådde, som hon kommit upp, hvarken i går eller i dag.
Hon hade allt kommit för något annat, för att . ..
att spionera. Ja, spionera på honom, som gått in där i
huset midt emot. Hon kunde inte hjälpa att hon tyckte
om honom. Det var ju så dumt och så oresonligt och
så obegripligt. Men hon kunde inte hjälpa det. Det hade
varit så nästan ända från första stunden då hon träffat
honom på ritskolan. Och han hade varit vänlig mot henne,
sagt att hon haft anlag, kallat henne för »lilla
krushuf-vudet» och kanske favoriserat henne en smula. Men aldrig
hade han yttrat något, aldrig ett ord, som kunde ge henne
anledning till att taga sig några höga tankar. Det fick
ingen tro. Han hade alls ingen skuld. Det var bara hon,
som gick och tänkte på honom ändå. Och det kunde väl
inte han rå för, och inte hon heller för resten. Han var
ju sådan att man måste känna sig lycklig bara han såg
på en. Men så hade de andra flickorna sagt att han hvar
dag vid samma tid gick till huset här midt emot, och att
han snart skulle förlofva sig. Då ville hon se om det
var sant. Därför gick hon hit. Och nu visste hon hur
svårt det var att lefva.
Den gamla prokuratorn stod och lät sin hand glida
öfver hennes hufvud och nedåt den dubbelvikta flätan, och
han tänkte så underligt nya tankar. Det kändes, som om
han på något vis blifvit lyft ur gruset, där han gått och
rotat och gräft efter gud vet hvad för strunt och nu
ändtligen fått upp ögonen.
Nu såg han hur vacker gatan låg i solskenet och
vårluften. Trädgården snedt öfver var icke längre blott
en tomt, där hans hus skulle resa sig med så och så
många våningar, som skulle kosta så och så många kronor.
Det var en trädgård med lefvande träd och knoppande
grenar höjande sig mot den blå vårhimlen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
