Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stäckta vingar. Berättelse af Elisabeth Kuylenstierna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfver gården. »Jaså, den vägen!» Lejon lunkade efter
inåt skogen. Inger gick just ej i djupa tankar, snarare
njöt hon friskt och omedelbart af doft, färger och välkända
ljud. Hon såg solen sila sig in mellan bokarnas raka
stammar och komma den tunga löfmassan däruppe i
kronorna att glöda och glimma i underligt stark brons eller
gammal gedigen kopparglans; sakta skilde sig ett och annat
löf från de andra och föll till marken; snart skulle allt
prassla torrt och förkrympt, till dess det slutligen
multnade bort. Solstrålarna hittade ej ända ned till jorden,
där var det fuktigt och mörkt, endast mossan lyste
bjärt-grön och frisk, trots hösten, och den smutsiga, bondgranna
flugsvampen spände upp sitt röda tak till skydd för några
små insekter.
Dalande ekblad och boklöf bildade guirlander kring
de maskstungna trädstubbar, hvilka stodo som skogens
stackars hårdt pröfvade invalider, och granarna flätade
snåren täta mellan de lönliga små stigar, där hare och ekorre
kände sig trygga.
Då och då hördes ett snabbt, skyggt vingslag af
nå-gen ungfågel, som kanske pröfvade sina krafter öfver
förmåga; några brustna grenar brakade under raska steg:
det var ett rådjur, som skyndade undan Lejons närhet.
Inger gick och gick, ibland smågnolade hon, och ibland
hvisslade hon till och med, men så kunde hon gå tyst
flera minuter och bara se sig omkring med stora, lysande
glada ögon.
Här hade hon gått, när hon var barn, plockat smultron,
letat fågelägg, sprungit vilse och blifvit så förfärligt glad,
när Lejon ändtligen hittat på rätta vägen igen, och här
hade hon just den sistförflutna sommaren drömt sina första
ungflicksdrömmar. Det skulle kanske bara bli en saga, ett
den långa skymningstidens: »Det var en gång...» Om
det visste hon ingenting än. Hon tyckte, att skymningen
var så långt borta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
