- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1900 /
137

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stäckta vingar. Berättelse af Elisabeth Kuylenstierna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Stig, Stig,» ropade hon på långt håll mot honom,
»jag trodde nog du skulle komma.»

Han närmade sig med fasta, taktsäkra steg, tog af
den ljusa filthatten till hälsning och ropade tillbaka:

»Ja, jag ville nödvändigt ut ett slag, men det stod
hårdt till. Inspektorn hade så mycket, som ovillkorligen
måste dryftas.»

Han hade nu hunnit upp henne och räckte henne sin
breda, solbrända hand. Medan han ännu höll fast hennes
små fingrar, sade hon hastigt, med en svag skälfning i
rösten: »Du, Stig, jag får resa med faster Marika till Rom
i vinter. Jag skall lära mig modellera, om jag duger till det.»

Han släppte hennes hand och det kom något
slock-nadt och oförstående i blicken.

»Hvarför det?» frågade han.

»Därför att . .. A, förstår inte du heller det utan ord.
Hemma har jag talat och talat hela sommaren, till dess de
fattade det, och du har ju egentligen också hört det under
alla åren, du har vetat det, Stig, ända sedan jag, som liten
flicka tog alla våta lerklumpar jag fick fatt i och gjorde
gubbar af.*

»Ja, kanske har jag vetat det, men i alla fall glömt
det den här sista tiden; vi ha aldrig talat om det,» svarade
han och började långsamt gå framåt utan att se på henne.

»Ne;, vi ha aldrig talat om det,» upprepade hon
stilla, »hur kommer det sig. Det är ju ändå ett så stort
intresse för mig, och om din egendom, dina hästar, din
skogsplantering ha vi talat mycket. Vet du, hvarpå det
berott, Stig?»

Hon stannade och såg frågande på honom med sina
klara, skiftande djupa ögon.

»Jag trodde väl det skulle intressera dig också, Inger,
du har ju alltid hört tillsammans med det, som varit mitt,»
sade han enkelt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:22:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1900/0156.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free