Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stäckta vingar. Berättelse af Elisabeth Kuylenstierna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Minns du en gång, det är nu rätt länge sedan, vi
gingo tillsammans till fattiggården, och du hade en hel
korg med de vackraste rosor med dig, som du delade ut
bland de gamla stackrarna. Hvart enda ansikte lyste upp,
det kom leenden kring de insjunkna munnarna, och alla
ropade de: Gu’ signe, nådig fröken! Jag stod litet
af-sides och talade vid Lars-Petter. Tycker ni så mycket
om fröken Inger, mer än om de andra fröknarna på
herr-gårn/ frågade jag. — Du förstår, jag ville så gärna höra
det. — Gubben såg visst på mig, så sade han, jag minns
det så väl: ’Vi hålla af dom allihop, men det är något
särskildt med fröken Inger; ho kommer me blommer’.
Många gånger sedan har jag omsatt de orden i mina tankar.
Allt annat hade jag, allt annat kunde jag skaffa mig, men
du, Inger, du kom med blommor.»
Hon höll hufvudet sänkt, som gledo hans ord
smekande öfver det, och hon tänkte, att hon alltid ville bära
sina bästa blommor till honom.
»Res inte,» utbrast han helt plötsligt, »res inte, Inger,
stanna här i ditt hem, till dess jag får komma och hämta
dig. Om ett par år högst är jag fullt vuxen att öfvertaga
alla gårdens affärer; pappa lämnar ju redan nu nästan hela
öfverinseendet åt mig, och håller du verkligen af mig, kan
du väl vänta de par åren.»
»Visst kan jag vänta, Stig,» sade hon, kastade käppen
på dikesrenen och räckte honom båda händerna, »men
hvarför skulle jag inte ändå få resa. Här hemma gå mina
fyra systrar och hjälpa till med hushållet, under det att
de vänta på ’den rätte’. Vårt lif går rakt och strickt som
linierna i en skrif bok, och ser du, det kan jag inte stå ut
med, när jag känner andra krafter inom mig. Du pröfvar
ju dina krafter, du tar ut af lifvet, hvad du kan få,
hvarför skulle inte jag också göra det. Inte är det väl en
liten bursatt, förkrympt fågel du en gång vill hämta, säg!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
