- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1900 /
139

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stäckta vingar. Berättelse af Elisabeth Kuylenstierna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hon hade talat sig varm, stått allt hetare i striden,
ju mera hon märkte, att han blef kallt oförstående. Om
hon vågat, kunde hon godt slagit armarna om han hals
och med varma kyssar tvungit fram den sympati, hon med
allt sitt argumenterade ej skulle få. Hon kände med ens
så tydligt, att de stodo på de feodal-begreppens hårdt
tilltrampade jord, på den hvita vägen hade det ena
vapenprydda ekipaget efter det andra rullat fram mellan godsen,
och traditionernas fma spindelnät hade säkert spunnits från
den ena generationen till den andra.

»Stig.» Hon bad. »Hvad vill du af mig?»

Hans ansikte fick med ens lif, det hårda, svårkufvade
draget smälte bort och han lutade sig ned mot henne:

»Jag älskar dig, Inger. Jag vill, att du blir min hustru »

Nu slog hon armarna om hans hals och hviskade vekt
med sitt varma, unga ansikte tätt intill hans:

»Ja, din, din, jag önskar ingenting högre. Låt mig
få taga vissheten om den lifslånga lycka, som väntar mig
med mig ut i vinter. Du Stig, skall bli min tankes tanke
under arbetet, det är när man drömmer om lycka man
skapar helgjutnast. Du skall göra mig till konstnärinna;
min kärlek skall bevara mig som kvinna. Men begär inte,
Stig, att jag skall sitta här hemma; hvarför skulle jag det?
Vi äro ju rika och kunna få njuta af lifvet.»

»Om konsten, som du kallar det, är en så stor
njutning för dig, så — res,» sade han stelt.

»Du vill det!»

»Nej, men jag hindrar dig inte. Jag bara går ur vägen.»
» Stig!»

»Du är ingenting mera för mig.»

Hon blef alldeles hvit öfver det nyss så glödande
ansiktet, och hon såg hjälplöst på honom. Han ville binda
henne, ville tvinga henne att komma med blommor bara
till honom. Hon vände sig långsamt bort. Blicken gled

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:22:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1900/0158.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free