Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En tragedienne af Elin Ameen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det låg förebråelse i tonen, en viss bitter skärpa,
och fru Metta rodnade ännu djupare än förut, medan
hennes ögon fylldes med tårar. Jag kände en
oemotståndlig lust att taga henne i mina armar och trösta henne
som ett litet barn och tala till henne, som man talar till
barn, och inom mig undrade jag, hur denna lilla
outvecklade varelse kunnat komma att bli hustru åt en man,
sådan som pastor Friborg, och hur hon, som bort lefva
bland lifvets solglitter och fågelkvitter, hittat vägen upp
till dalklyftan bland de instängda fjällen, öfver hvars toppar
solen knappt når upp vintertiden, och där inga sångfåglar
drilla i sommarkvällens purpurglans.
Då vi bröto upp från bordet, och sedan jag sagt
godnatt till mitt värdfolk, följde mig husets dotter upp för
trappan till vinden och visade mig in på ett rätt stort
och trefligt gafvelrum. Det var sent, och hon lyste vägen
för oss med den tända lampa, hon höll i handen. I det
vi trädde in i rummet, strömmade en flod af månsken
tillika med en frisk, nästan frostkall bris oss till mötes
genom det vidöppna fönstret.
»Så friskt, så härligt — och så vackert,» tilläde jag,
i det jag gick fram till fönstret och såg ut. »Släck
lampan, fröken lilla — och låt mig njuta en stund af
luft och månsken — fotogen och måne passa illa
tillsammans.»
Hon släckte lampan och ställde den ifrån sig på byrån.
Sedan stod hon tyst kvar, medan jag, också stum, lät
mina blickar dröja vid det nattliga sceneriet där ute.
Det var något underbart, mystiskt i landskapet denna
sensommarnatt i Norrland. Det var icke vårt lands sydliga,
ljusa månsken, som kommer landsvägarna att glänsa likt
hvita floder, som dallrar i ljusa strålknippen i rosors och
liljors kalkar eller breder sig stilla och jämnt som ett
spegelblankt haf öfver åkrar och daggstänkta slätter. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
