Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En tragedienne af Elin Ameen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var icke en månskensnatt med kärleksmöten vid
näktergals-drillar, utan hellre en där gråten bryter fram under kval
och mörka drömmar. Det låg något högtidligt, tragiskt,
nästan beklämmande öfver detta månskenslandskap med
täta, höga skogar, den ena mörka linien öfver den andra
och längst bort den fina snöranden, som glänste blåhvit
öfver trädens mörka toppar. Skuggorna föllo svarta och
ogenomträngliga på sina ställen, på andra åter bildande
groteskt fantastiska figurer. Men ingen skugga rörde sig
eller bytte om form, och där månljuset föll i all sin prakt,
låg det stilla som en ljus svepning öfver en insomnad
natur.
»Är det ofta sådana nätter som denna, fröken, så
betagande hemska, så storslagna stilla?» frågade jag till
sist och vände mig om mot den unga flickan.
»Kalla mig inte fröken,» svarade hon och kom
närmare in till fönstret, »ingen kallar mig här annat än
Ruth, också folket i bygden. De äldre ha sett mig växa
upp, och med de yngre har jag varit kamrat och gått i
skola.»
Jag såg på henne, där hon stod i månens klara, kalla
ljus, och hon intresserade mig mer än någonsin. Hennes
allvarliga ansikte, med de bleka, klassiskt sköna dragen,
passade så väl till nattens stämning och naturen därute.
»Berätta mig litet om er, Ruth,» sade jag; »hur trifs
ni häruppe i denna ensliga vrå af världen?»
Svaret kom oväntadt, plötsligt och passioneradt.
»Jag längtar mig till döds häruppe!» Hon lutade
hufvudet mot fönsterkarmen och jag kunde se, hur hennes
bröst häfde sig, liksom af undertryckta snyftningar.
»Hvad längtar ni då efter, Ruth?»
»Efter att lefva mitt eget rika, fulla lif...»
»På hvad sätt?»
Hon svarade icke, utan drog sig längre in i rummet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
