Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En tragedienne af Elin Ameen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag stängde fönstret för nattkylan och gick sedan närmare
henne, i det jag fattade en af hennes händer i min.
»Förtro er åt mig, barn, om det kan göra er godt
— lät mig inte för er vara en främling — ni intresserar
mig, och jag håller redan af er ... Se här, sätt er bredvid
mig i soffan och säg mig, hvad det är ni längtar er till
döds efter ...»
Jag talade småleende, jollrande, som man gör med ett
barn, hvilket fått några griller i sitt hufvud.
»Jag ville bli skådespelerska,» kom svaret, bäfvande
och så sakta framhviskadt, att det var som fruktade hon,
att väggarna skulle kunna höra det och fortplanta det i
ett af fasa vibrerande eko genom hela huset.
»Skådespelerska,» upprepade jag, ur stånd att fatta
och sedan med en tanke på, att flickans förstånd vore
rubbadt.
Då löstes hennes tungas band, och hon talade fort,
oförbehållsamt, lidelsefullt:
»Det ligger i blodet — min farmor var en norsk
skådespelerska, men genom en förfärlig olyckshändelse
förlorade hon sin skönhet och sin syn — det fattade eld i
hennes kläder bakom kulisserna, och hon blef omvänd och
troende, och hon uppfostrade sin ende son till präst. ..
Ingen här hemma har sagt mig det, men jag vet det ändå,
det går som en saga om Guds straff och Guds nåd genom
bygden, och jag har också fått reda på det i gamla bref,
som finnas i en kista på en vindsskrubb. Där finns också
några teaterpjeser och skrifna roller — det har allt tillhört
farmor, men far vet ej af, att kistan finns, för då skulle
han förstöra alltsammans. En gång som barn hade jag
samlat några af mina jämnåriga och fått dem att i smyg
med mig lära in en pjes, jag hittat i kistan. Det var en
fésaga, och jag var själf drottningen, klädd i en hvit
gardin, draperad som en toga och med guld- och silfver-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
