Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En tragedienne af Elin Ameen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
min själ är icke med — icke helt och hängifvet, så som
jag lofvat och ville —- och så sönderslits jag af kval och
längtan, af ånger och upprorisk förtviflan . . . och jag är
ännu så ung, hur skall jag kunna härda ut till lifvets
slut. . .» Hon brast i gråt, och jag måste slå mina armar
om henne, draga henne ned till mig i soffan, smeka henne
och trösta henne, till dess gråten stillat sig, och hon åter
blifvit lugn.
Natten hade emellertid skridit framåt, och sedan Ruth
sansat sig, bad hon mig om förlåtelse, för det hon
uppehållit mig så länge, då jag blifvit lofvad ro och hvila efter
min mödosamma vandring under dagen. Jag försäkrade
henne, att jag gärna försakat hvilan denna stund för att
få lära känna henne och se henne — som lady Macbeth,
samt att jag aldrig skulle glömma, hur hon återgifvit den
lilla korta scenen.
Så togo vi godnatt och skildes åt. Nästa morgon
träffades vi åter, men då vid frukostbordet i närvaro af
hennes föräldrar, och hon var tyst och fåordig, såg blek
ut med mörka ringar kring ögonen som efter en natt af
vaka och strid. Strax efter frukosten lämnade jag
prästgården, då skjuts skulle föra mig till nästa uppehåll. Vid
afskedet kysste jag Ruth och hviskade till henne:
»Jag glömmer er aldrig, lady Macbeth!» Hon log
ett matt, blekt leende, men svarade ingenting.
3*.
Två år efter det jag varit gäst en natt i pastor
Friborgs hus, läste jag i tidningarna, att han och hans
hustru dukat under för en difteriepidemi, som rasat i deras
socken. Båda fingo det eftermäle, att de kämpat på sin
post till det sista bland de sjuka. Om Ruth hade
tidningarna ingenting att förmäla, men jag antog, att hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
