Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hvad gamle Flink berättade. Skildring ur verkligheten af I. Wennerberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
har jag aldrig användt, hvarken utanpå eller innanför, och
jag är ändå nu gamla karl’n. Mitt årtal är sju, och lefver
jag till den tjugusjette maj nästa vår så fyller jag ett
och nittio.
Till Sverige kom jag, när jag var två år, den passagen
minns nu inte jag, men far min har berättat den många
gånger om. Se, han kom hit öfver med excellensen från
Finland 1809, det var han och far (mor min har jag
ingen reda på) och så fanjunkare Kyrk och korporal Glad.
Se, excellensen hade hedrat sig synnerligen i kriget, och
så fick han i belöning för det på femtio års tid
herregården här och slottet med spirorna han ser där längre
bort, alltihop och marker och skogar och mycket mer än
ögat på en gång kan skönja, och det satte han fanjunkaren
att sköta om, för se han hade nog mycket annat utom
detta och ville hellre vara närmare kungen kan veta och
andra höga herrar än sitta här ute på landsbygden, och
korporal Glad han fick Berg här snedt emot, som också
hörde till; där var sockerbageri på den tiden. Far min
hade varit trosskusk i Finland och med om många
äfven-tyr i sällskap med de finaste herrar. På kungliga slottet
i Stockholm var han också flera gånger, och han var med
excellensen just den da’n de satte å kungen, Gustaf Adolf
han vet, som inget dugde till. Det var en rolig historia
ska jag säga. Ända som han satt där i slottet kungen och
visste om ingenting, sprang excellensen och några andra
höga herrar in till honom, en tog tag i armarna på’n, en
annan slog krokben för’n, så det bar i golfvet, och se’n
snodde de ihop både händer och fötter och så bort med
honom, det gick i svenska rappet alltsammans, far min stod
i farstun och hjälpte herrarna å och på med ytterrockarna,
så han såg och hörde alltihop.»
»Gick det verkligen så hastigt mån tro?» Jag
be-tviflade en smula hans raska målning af statshvälfningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
