Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dödsrunor (med porträtt) - Nils Månsson Mandelgren, af Harald Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så gaf han sig af till kontinenten, till Berlin först,
sedan nedåt Tyskland, Schweiz, Italien, hemåt öfver
Frankrike, Nederländerna och Danmark till Stockholm. Hur
han redt sig med språken var fast obegripligt, men äfven
det hade gått väl. Nu trodde han på sig själf, och ville
göra nytta. Han konstruerade ett »Nationalmuseum»,
hvarom det vid hans återkomst talades så mycket i
Stockholm, och Aftonbladet tog in ett träsnitt af fasaden. Det
visade en verklig »skyskrapa», pyramidaliskt afsmalnande
uppåt. Han anlade en ritskola för handtverkselever, han
var ritlärare i privatskolor, han deltog i stiftandet af
Svenska Slöjdföreningen och af Konstnärsgillet, han restaurerade
plafonder i k. slottet och gamla taflor i K. Museum och i
enskildas gallerier. Men efter några år drog han ut i
landet att afteckna fornminnen, hufvudsakligen i medeltida
kyrkor. Att sådant »skräp» var värdt att tillvarataga
undan förgängelse och vanvård hade han lärt af Höyen, i
Sverige var den åsikten alldeles icke framhärskande, ehuru
redan »Götiska förbundet» intresserat sig för sådan
omvårdnad, och riksantikvarierna, ifall runor, pärmbref och
äldre fornminnen än de kyrkliga lämnade dem tid öfrig,
gärna ville till de medeltida kyrkomålningarna sträcka en
skyddande hand. Riksantikvarien 1846 lät också
Mandelgrens ansökan om understöd för konsthistorisk resa
erhålla förord, och regeringen beviljade tre hundra kronor;
Mandelgren reste och tecknade både detta och flera följande
år, men snart kommo riksantikvarien och Mandelgren i
svår strid om äganderätten till teckningarna »De äro
statens,» sade statens målsman. »Icke förr än jag får
hvad de kosta,» sade teckningarnas och den mandelgrenska
odlingshistoriens målsman, »eller när jag för mina ändamål
begagnat dem.» Och så gjorde Mandelgren upp räkning,
med resekostnader och dagtraktamenten — alldeles som
vore han tjänsteman och reste i ämbetsärender — och fick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
