Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ingmarssönerna. Berättelse af Selma Lagerlöf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det är söndag,» sade Brita och knäppte ovillkorligen samman
händerna. Hon glömde allt annat för tanken, att hon ville
fara upptill kyrkan och tacka Gud. Hon ville inviga det nya
lif hon nu skulle lefva med en gudstjänst i den gamla kyrkan.
»Jag skulle gärna vilja gå i kyrkan,» sade hon till
Ingmar. I detta ögonblick tänkte hon ej alls på att det
kunde vara svårt för honom att visa sig där med henne,
hon var bara full af andakt och tacksamhet. — Ingmar
höll på att säga ett tvärt nej, han tyckte sig inte ha mod
att möta de hvassa blickarna och de nyfikna tungorna.
Men det skall ändå en gång ske, tänkte han och vek af
uppåt kyrkvägen. Det blir lika illa, när det blir.
Då de körde upp på kyrkbacken sutto en mängd
människor, som väntade på gudstjänsten, uppe på
sten-gärdesgården och beskådade alla, som kommo. Då de
kände igen Ingmar och Brita, började de hviska, knuffa
på hvarandra och peka. Ingmar såg på Brita, hon satt
med händerna knäppta och såg ut, som om hon ej visste
hvar hon var. Hon såg inga människor, men Ingmar såg
dem desto bättre, somliga kommo springande efter kärran.
Han undrade ej på att de sprungo och att de tittade. De
visste väl ej om de hade sett rätt. De kunde väl ej tro,
att han kom åkande upp till Guds hus med henne, som
strypte barnet. »Det är för mycket,» tänkte han. »Jag
står rakt ej ut.»
»Jag tänker, det är bäst du går in i kyrkan strax,
Brita,» sade han, då han hjälpte henne ur kärran. — »Ja
visst,» sade hon, det var till kyrkan hon ville, hon var
ej kommen för att träffa människor. Ingmar gjorde sig
tämligen god tid med att sela af hästen och ge honom
foder. Många hade ögonen fästade på Ingmar, men ingen
tilltalade honom. Då han var färdig att gå in i kyrkan,
vore de flesta redan på sina platser, och man hade börjat
sjunga ingångspsalmen. — Ingmar såg öfver åt
kvinnfolks-sidan, då han gick framåt stora gången. Alla bänkar voro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
