Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ingmarssönerna. Berättelse af Selma Lagerlöf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppskjutet, därför att han ej velat bekosta målningen. Hon
förstod, att han velat göra allt riktigt godt, men så hade
det blifvit honom för tungt.
Då de körde in på Ingmarsgården, satt folket vid
middagsbordet. »Nu ha vi husbonden här,» sade en af
drängarna och såg ut. Mor Stina lyfte knappast på de
sömniga ögonlocken, då hon reste sig. »Nu stanna ni
alla här inne,» sade hon. »Ingen behöfver stiga upp från
bordet.»
Gumman gick tungt öfver golfvet, folket, som såg
efter henne, lade märke till att hon, liksom för att föröka
sin myndighet, var högtidsklädd med silkeschal öfver
skuldrorna och silkekläde på hufvudet. Hon stod redan i
förstugudörren, då hästen stannade
Ingmar hoppade genast ur, men Brita blef sittande.
Han kom öfver till hennes sida och knäppte upp fotsacken.
»Ska du inte stiga ur?» — »Nej, jag skall ej.» — Hon
hade brutit ut i vild gråt och höll händerna för
ansiktet. — »Jag skulle aldrig ha kommit tillbaka,» sade
hon och snyftade. — »A, men stig nu ur,» sade Ingmar.
— »Låt mig fara tillbaka till staden, jag är inte god nog
åt dig.» — Ingmar tänkte kanske, att hon hade rätt häri,
han sade ingenting, men stod med fotsacken i hand och
väntade. — »Hvad säger hon?» frågade mor Märta, där
hon stod i förstugudörren. — »Hon säger, att hon inte
är god nog för oss,» sade Ingmar, ty Brita kunde ej göra
sig hörd för gråts skull. »Och hvarför gråter hon,»
frågade gumman. »Därför att jag är en så arm synderska,»
sade Brita och tryckte händerna mot hjärtat, hon tyckte,
att det ville brista af sorg. — »Hur?» frågade gumman
åter. »Därför att hon är en så arm synderska,»
upprepade Ingmar.
Då Brita hörde, att han upprepade hennes ord med
kall, likgiltig röst, bröt med ens sanningen in på henne.
Nej, aldrig hade han stått så där och upprepat de orden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
