Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I spegeln. Skiss af Anna Wahlenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dagar så mycket värda, att de måste betalas med smek
och ömma omsorger. Mat hade hon ju ändå tillräckligt.
Således var det något annat, som framkallade alla
dessa hängifvenhetens bevis. Men när det nu icke var
föremålet själft som gjorde det — ty af henne pinades
hon ju ihjäl — hvad var det då, som lockade fram dem?
Kanske ett hopp? — Ja säkert. Ett hopp på
framtiden, sedan den så ömt omhuldade icke längre fanns till.
Den gamla damens bröst snördes ihop som af kramp.
Fanns det då ingenting annat än lögn omkring henne?
Oaktadt hennes lif varit en enda lång besvikning märkte
hon dock nu, att hennes tro och tillit ändå icke varit helt
döda. Hon hade förlitat sig på denna unga varelse med
de öppna ögonen, det lätta skrattet och de varma uttrycken,
hvilka tycktes springa direkt ur hjärtat. Och så var det
alltsammans spel, gyckelkonster för betalning.
Om det varit någon annan, hvem som helst, men hon!
Också hon!
Då Hilda lutade sig öfver henne för att lägga till rätta
den nedglidna filten var det nära att hon stött bort henne
som ett giftigt djur. Men hon behärskade sig. Och under
det den unga flickan satt där och berättade om dagens
händelser, kelade med henne och försäkrade att hennes
kinder blifvit fylligare och hennes hy klarare, runno nya
tankar upp i hennes hufvud.
Nyss hade hon i spegeln sett sitt gula, förvissnade
ansikte, beröfvadt hvarje dragningskraft, som kunde förmå
ögat att stanna vid dess drag. Nu började hon äfven
tydligt förnimma bilden af sitt andliga jag. Och det var
icke stort mera fängslande.
Nog kunde en ung, lefnadsglad flicka få ett
angenämare sällskap än en gammal gnatig gumma, som aldrig
fann någonting bra och icke hade något intressantare att
tala öm än sina egna krämpor. Kunde väl obehagligheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
