Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I spegeln. Skiss af Anna Wahlenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vänta att skörda uppriktig hängifvenhet till lönP Det vore
ju mot världsordningens stora lag att allting betalar sig
efter förtjänst.
Medlidandet kunde ju visserligen skänka några gåfvor,
och det var kanske fallet här — till en viss grad
åtminstone. Dock blef det ju likafullt spel, endast spel. Men
hvad kunde hon annat begära?
Hon satt och såg ut genom de öfversta rutorna, och
hennes blick förlorade sig i den blå rymden, medan hon
själf och hennes omgifning krympte ihop till något
oändligt smått för hennes inre syn.
»Lilla tant...»
»Ja, hvad är det,» frågade hon uppvaknande.
»Tant hörde visst inte hvad jag sade?»
Nej, hon måste medge att hon icke hört mycket af
hvad som sist hade sagts.
»Jo, jag sade att jag visst kommer att resa bort i
påsklofvet. Jag är bjuden till landet.»
Ett småleende spred sig öfver fröken Louises läppar.
Brefvet bekräftade sig. Och till trots för den förnuftiga
och försonliga filosofi, som strax förut fyllt hennes tankar
sjöd nu vreden upp i henne, under det hon nickade och
log åt den unga flickan.
»Så, så,» sade hon. »Ja, du kan behöfva litet
trefligare umgänge än med en kinkig gammal gumma i ett
kvaft sjukrum.»
Hilda rätade upp sig mot stolskarmen och kastade en
snabb orolig blick omkring sig, som om hon sökte någon.
Men de voro ensamma i rummet. Fröken Marie hade
gått ut.
»A, så tant säger,» sade hon. »Men landtluften.. .»
»Ja landtluften! Den är alltid uppfriskande. Och i
den pinas man åtminstone inte ihjäl.»
En flammande rodnad slog ut öfver Hildas hela ansikte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
