Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I spegeln. Skiss af Anna Wahlenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Medlidande! Bara medlidande! Där fick hon slaget
midt i ansiktet. Nå, hon var beredd.
Den gamla damen lät sin hand tungt falla ned utefter
schäslongens kant. Hilda var fri. Och med ett nytt
»adjö» gick hon hastigt mot dörren. Nu försvann hon ut i
salen, och endast stegen af hennes lätta fötter ljödo ännu
öfver golfvet.
Men då for ett rop genom rummen.
»Hilda!»
Stegen tystnade.
»Hilda! Lilla Hilda!»
Och Hilda måste vända om för de ropen Men hon
stannade obeslutsam på dörrtröskeln. Då såg hon ett par
armar sträckas emot henne och hörde åter sitt namn
uttalas, dock nu så sakta och svagt att det knappt kunde
förnimmas.
Det var en tyst och bevekande bön, för hvilken den
förolämpade stoltheten måste ge vika. Och Hilda gick
tillbaka och satte sig stilla på sin plats igen.
Men den sjuka drog henne till sig och lät sina
vaxgula händer fara öfver hennes hår.
»Lilla Hilda, öfverge mig inte,» sade hon af brutet.
»Jag kan inte bära det. Hela mitt lif har jag begärt mer
än jag haft rättighet till, men därför har jag också blifvit
bruten och bräckt. Och nu förstår jag hur fattig och
arm jag är. Jag har frågat mig själf hvad jag har att
bjuda för att bli omtyckt för min egen skull. Och jag
kan inte finna något svar. Därför begär jag heller
ingenting mer. Men jag ber dig om en sak, lilla Hilda. Låtsas
som förut att du håller af mig. Låtsas bara. Jag begär
ingenting mer än en dröm. Tänk om mig hvad du vill.
Men ge mig min dröm ...»
Hennes händer hade slutat att smeka. Hennes stämma
hade blifvit tonlös, och hon satt och såg rätt framför sig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
