Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I spegeln. Skiss af Anna Wahlenberg - I hemmets skog. Dikt af E. N. Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som om hennes tankar gingo längre än orden kunde
följa med.
Men Hilda snyftade mot hennes knän. Och då hon
slutligen lyfte upp hufvudet, kysste hon de bägge gula,
magra händerna på filten framför sig.
»Inte låtsas,» hviskade hon. »Det behöfver jag inte,
för nu vet jag att det inte är af medlidande jag kommer
hit. Kära, kära, kära, lilla tant Louise, tro inte att ingen
håller af dig.»
Och hon tog de kalla händerna och värmde dem mot
sina heta, röda kinder.
I hemmets
skog.
Af E. N. Söderberg.
JP/vad fröjd att åter beträda
<• din mark, du min barndoms skog,
hvars susande furor kväda
den längtan, som hem mig drog!
Hvart än mina steg jag vänder
inom din pelarerad,
jag hälsar som kära fränder
hvar stam, hvar gren och hvart blad.
Det doftar af däfven mossa
från myrländt stig, som jag går,
och gulrödt hjortronen blossa
bland tufstarr och enesnår;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
