Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Källorna. Berättelse af Per Hallström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utströdt midt i vårgrönskan. Någon brunn hade man
heller icke fått, och det var just den det nu gällde.
Att välja platsen för en brunn är icke hvar mans
sak, ty förstånd och armkraft hjälpa därvid föga, om man
icke kan finna det rätta stället, där ådern kommer
jordytan närmast och själf liksom traktar mot dagern. Det
har utbildat sig en särskild konst att leta efter vattnet,
ja konst är icke rätta ordet, ty intet kan därvidlag läras.
Det enkla redskapet, slagrutan finns för alla, men i hvilka
händer som helst blir det icke verksamt. Den makten är
tvärtom en gåfva som antages gå genom vissa släkter
endast, och hvar trakt har sin anlitade förtroendeman.
Här var det en bonde vid namn Grels Olofsson i By,
och han var märkvärdig på flera sätt än detta. Han hade
också gåfvan att bota många slags sjukdom och
kroppsskada, han var »klok».
Denna egenskap sammanhänger vanligen med
urgammal öfvertro och traditioner från hednatid*, de begagnade
medlen äro ofta absurdt råa, ofta också djupt poetiska,
och rota väl mest i gamla offerbruk.
Hos Grels var det icke så. Det vidskepliga spelade
i hans metoder ingen roll. Mystiken fanns väl på bottnen,
knappt ens anad af honom själf, men det enda uttryck
den tog sig var en intuitiv blick in i patientens väsen,
en naivt åskådande fantasi som utan anatomiska kunskaper
tycktes omedelbart se sammanhanget och det dolda lifvet
i det kroppsliga. Fantasi, det var kanske hela
hemligheten. Hvem vet, hur mycket denna människans
gåtfullaste egenskap förmår, och hur djupt den rotar? I allt
som skapas är den till, den är kanske världens största
positiva makt. I dikten och sagan sväfvar den fritt omkring,
men den finns också dold och tyst i naturens verkstäder.
Kanske är den hos människan mäktigast ju mindre uttalad
den är, och ju närmare den dväljs intill det som icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
