Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Källorna. Berättelse af Per Hallström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jo, han lefde och var sig lik. Hvarför icke? — Man
tycktes ha glömt händelsen.
Och dottern, var hon gift?
Nej — och nu kom man ihåg sig — nej, hon var
icke gift. Hon hade icke glömt den döde. Hon var nog
rätt förändrad. Icke gammal ännu, till det yttre förstås,
men mycket allvarlig. Hon skrattade aldrig, liksom fadern,
var mycket lik honom nu i hela sitt väsen. De följdes
också jämnt åt, om det gällde sjukbäddar eller annat, och
man nämnde dem nu båda med samma vördnadsfulla ton
som alltid följt hans namn.
An sonen, Olof, var han i fängelse än? Visste man
något om honom?
Man räknade på fingrarna. Ja, han måste vara i
fängelse, men snart borde tiden vara uttjänt. Det kunde
kanske vara när som helst. Man visste för öfrigt icke
mycket om honom.
Grels hade rest ned en gång för att träffa honom,
men han hade blott hälsat: Jag är ännu densamma, jag
är icke värdig. Grels hade lugnt vändt om hem. Det
människan blir, hade han sagt, när man undrade öfver
svaret, det kommer inifrån. Har han det inom sig, som
jag väntar på, då springer det nog fram en gång. Har
han det inte, så tjänar det ännu mindre till att tala. Här
skall han vara välkommen, om och när den tiden är inne.
Man hade frågat, om han alltså hälsat sonen, att han
förlät honom, men han hade blott svarat: hvad skall det
ordet göra för trollkonst? Man lefver inte på andras tal.
Nej, jag sände intet bud. Inte heller har jag väl
någonting att förlåta. Skulle jag tränga mig emellan min son
och hans öde?
Man fann detta underligt och svårfattligt nog, men
inlät sig icke på granskning eller dom, efter det gällde
Grels, som var en man alldeles för sig.
3. — Svea 1903.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
