Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gamla Gossen. En äktenskapshistoria från Birma af Jane Gternandt-Claine
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att kokettera för. Mannen sof ännu. Sofgåfvor saknade
han då inte, och medgörlig, det.. . Visst var han
med-görlig och god som guld, men hon kunde just undra hur
långt man kom med det här i världen.
»Jo, du ställer vackert till, du,» utbrast hon en
eftermiddag, då hon fick se honom komma ut på svalen. »Här
sitter jag och skall taga upp rädisor, och hvad får jag
se? Ha de inte blifvit så långa som min hand och så
torra som pinnar? Tror du man kan sälja sådant i
basaren, hvad, tror du det ? Jag kunde gråta ögonen ur
hufvudet på mig, när jag betänker att jag fått fröna af
Pe Veh.»
Det behöfdes inte mera. Hon hade kunnat hålla på
om det skulle varit aldrig så länge, men Gyllene gossen
hade fått nog; han satt och funderade öfver detta hela
kvällen igenom och. ett godt stycke in på natten. Pe Veh
var namnet på en kines, och han misstänkte att den
kinesen var hans rival, medan han ännu gick och suckade
för det täcka flickebarn, som sedan blef hans hustru.
Hvad hennes hjärta beträffade, visste han i ljusare
ögonblick att det tillhört och ännu tillhörde honom ensam,
men det kom stunder af tvifvel. Kinesen hade hyrt en
täppa, som inte var hälften så stor som deras egen, nere
vid Västra vägen, och ur denna lilla jordremsa stampade
han upp kålhufvud så stora att oket knakade på hans
axlar, när han bar dem till basaren om kvällarna. Han
gick så fort, Pe Veh, han satte fotterna i marken som
om han krossat något. »Det är min lycka han krossar,»
tänkte Gyllene gossen, och vid det han tänkte så, kommo
tårarna honom i ögonen. Fru Hvit var inte hemma. Hon
hade gått till basaren, hon också, och han grät länge och
bittert af medlidande med sig själf. Han hade onda
aningar, och under den tid, som följde, såg det ut som
om dessa aningar skulle besannas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
