Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ankor och grodor. Kuriosa hos våra författare af Ruben G:son Berg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och hans medkämpar slogos lika ilsket och lika
försmädligt för sitt förnuft och sin privata språklära. Man måste
förvånas öfver det stora utrymme den tidens tidningar
och tidskrifter ansågo sig kunna ofFra på små språkliga
tvistefrågor.
Efter midten af 1800-talet äro bladen långt mera
sällan upptagna af att frossa i språkliga anmärkningar, och
en nutidsmänniska har egentligen ingen annan erfarenhet
af ankor och grodor, än att de trifvas och frodas i
tidningarna, hos de ännu för skämtet prisgifna professorerna
samt bland den stackars förföljda skolungdomen. De synas
under rubrikerna: tidningsankor, katederblommor och ur
kriaboken. Det är allt litet orättvist att just de där
klasserna ska utsättas för åtlöjet, och i synnerhet känner
jag ett varmt medlidande med den alltid illa utsatta
skolungdomen. Vi äro alla smålänningar inför vår Herre, och
det förhäfvelsefulla skrattet af de vuxna öfver de
lustigheter, som undslippa skolbänkarnas befolkning, retar mig.
Låt oss minnas att vi vanliga dödliga ha mycket att
förebrå oss själfva härutinnan! Och äfven de store ha dabbat
sig. Ty en författare är stor därför att han har stora
förtjänster, men inte därför att han saknar fel.
Låt oss nu bese menagerietl
Ett af de områden, där författarna visa den största
okunnigheten, är naturskildringen. Anne Charlotte LefTler
skrifver i »Kvinnlighet och Erotik II» om en
stockholmsflicka, som är i Italien: »Mandelträden påminde Alie om
midsommartiden hemma, då körsbärsträden ändtligen
mödosamt brukade skjuta blom efter sin långa kamp med snön
och tjälen i jorden». Som körsbärsträden bruka blomma i
slutet af maj eller början af juni, är tidsberäkningen gifvetvis
vilseledande. När Heidenstam talar om »lata kon som
slickar sina jufver», så uppstår en förarglig villomening,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
