Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ankor och grodor. Kuriosa hos våra författare af Ruben G:son Berg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
föranledd bara genom förväxling af jufver och spenar.
Mycket förhoppningsfull är Topelii tro, att
hvarje tår i vintersnön
skall mogna i ett bättre år
till ax i Finlands år,
ty hvar är det lilla fröet, som genom tåren blir ett ax?
Levertin skrifver:
då dofta döende tungt och trött
de dufna astrar du bär uti barmen
— något rätt unikt, då astrarna annars äro doftlösa, som
han också näfriner dem i en annan dikt. Omöjlig är samma
författares uppgift på sista sidan i »Magistrarnei Österås»,
att man valborgsmässoafton från Österås såg hur i backarna
och höjderna vid Mälaren »gamla grå björkar och mariga
granar fått nya skott». Esaias Tegnér, som i allmänhet
är mycket otillförlitlig i dylika ting talar om svärdsliljan
»när i sitt frö hon sofver under vinterns snö» och Wirsén
förråder nog okunnighet om trädgårdsmästaryrket, då han
diktar:
Nog trädgårdsmästarn mening hade,
han var sin drifhusblommas vän
och på densamma törnen lade,
blott att mot frosten skydda den.
* Ofta är det endast en obetydlig förändring af ett
gängse eller åtminstone bekant uttryck, som gör det
alldeles avita. Elof Tegnér skrifver, att den och den »såg
genom fingret» med en sak — en hart när fysisk
omöjlighet. I en historisk uppsats står det taladt om att en
egyptisk konungaätts historia »utgör ett enda jättestort
oskrifvet blad i häfdernas bokrulle». Och Topelius
be-skrifver sällhetsrikets oskuldsfrid så här:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
