Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ankor och grodor. Kuriosa hos våra författare af Ruben G:son Berg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då leder pilten
de tama lejon
och spenbarn leka
med huggorms häl.
Apropå ormar, så äro de i dikterna ofta sysselsatta
med högst sällsamma ting; Wirsén talar om att »förräderiet
hvässte som en giftig orm sin tand» och Bottiger förmäler att
»ormen ler». Emellertid kan man ganska lätt öfvertyga
sig om, att vi inte lidit synnerligen mycket af dessa
oriktigheter. Vi äro alldeles för skickliga i läsning för att med
vår uppmärksamhet dröja vid mer än en ringa del af orden
i det som vi läsa. Vore vi mindre vana att läsa, skulle
vi märka långt mer både fel och förtjänster än vi göra nu.
Till på köpet äro vi oändligt likgiltiga för sanningen
öfverhufvudtaget. Hvad gör det oss i ett vittert arbete,
om den eller den uppgiften äroriktig? Så godt som
ingenting. När vi läsa vitterhet, vilja vi ju en sorts sinnesrörelse
och det är alldeles detsamma, om den fås genom lögn
eller genom sanning.
Nej, då äro grodorna långt farligare. Ty där drabbas
vi i en punkt, som är vår känsligaste — inbillningen. Det
är inbillningens logik, som inte bör få alltför hårda stötar,
om vårt medkännande i en dikt skall förslå för att hindra
vårt förstånd att upptäcka felen. Nå, inbillningens kraf
på »bildernas behörighet och inbördes omotstridighet» som
Leopold skref är ju också en sorts sanningskärlek. Märk,
hur mycket plågsammare det är att finna naturbilder, som
inte höra ihop, än en real naturskildring med oriktiga
detaljer! Tag till dömes Wirséns:
Där ingifvelse förmäls med bildning,
spirar skönhet upp som mogen frukt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
